Fick hem ett brev med lite godis från gratisgodis.se idag. N och T fick äran att öppna det och blev riktigt nöjda av godiset som Farmor hade skickat till dem. Jepp, så var det, N var helt säker på att det kom från Farmor och eftersom hon blev så glad över de så lät jag henne tro det och sa aldrig nått om var det kom från.

Brev+godis=farmor

Rutiner, rutiner, hör hur ordet klingar i munnen. Känns så härligt att komma tillbaka till fasta tider med uppgång, mat och nattningar. Förstår egentligen inte varför man inte forsätter med rutinerna när man är ledig.
Men de hör väl till antar ja, N var så nöjd när hon fick veta att det snart var helg för på helgen får man göra vad man vill och behöver inte lyssna på mamma.
Inte riktigt vad jag hade tänkt men :)

I morse testade vi en ny metod för att jag inte skulle bli så stressad och "tjata" så på morgonen, vi testade att göra oss iordning istället för att titta på tv. Åh ni ska veta att det funkade och jag slapp höra, sluta tjata mamma. Tror att det var en winn-winn för oss alla tre.
Mindre stress-gladare mamma-gladare barn!

En skalmanklocka borde alla ha. Mat och sovtid i en enkel ringning.

Idag på jobbet gick jag runt och pratade med barnen och allt jag kunde tänka på var hur mycket jag saknade N och T. Eftersom vi vart tillsammans nästan hela tiden i drygt en månad så har jag inte behövt sakna dom på så länge. Det känns skönt att riktigt få längta efter dom och veta att man snart får träffas igen.
Jag kan verkligen inte förstå hur folk som jobbar heltid och är ifrån sina barn 8 - 10 timmar om dagen, fem dagar i veckan orkar. Jag tycker det är jobbigt att vara ifrån dom under mina fyra timmar och den dagen i veckan jag jobbar heltid är inte alls rolig.
Så jag är riktigt glad att jag har möjligheten att jobba så lite som jag gör, få in lite pengar, men få desto mer tid med de bästa jag vet!

En av mina sämre egenskaper är att jag ofta tror det värsta om vad som kan ha hänt. Det kan vara att jag ser eller hör nått, eller bara antar något så bygger jag upp ett scenario i huvudet på en millisekund, som oftast visar sig vara helt fel. Bara idag har det hänt två gånger, tur att S va här och sa åt mig att fråga istället för att anta ;)
Jag tror den här egenskapen är ärvd av mamma, hon brukar också oroa sig helt i onödan och brusa upp sig innan hon vet vad som egentligen hänt.
Kommer nog aldrig glömma när vi stod och väntade på pappa på flygplatsen och han aldrig kom. Vi fick världens panik och antog det värsta, men efter ett tag traskar han in som om ingenting hänt.
Sånna här grejer händer mig rätt ofta, så det är nått jag ska försöka bli av med under mitt golden year :)

Detta år ska bli ett "the golden year" år, ett år där man rensar bort det gamla och gör plats för det nya, både i hemmet och i resten av livet.
Jag ska verkligen satsa framåt och försöka komma på vad JAG vill göra med livet.
Kör en mjukstart och tar hemmet först, synd bara att jag är så fäst vid saker och ting, tänker hela tiden på att det kan behövas i framtiden. Men nu ska de bort, hur jobbigt det än blir.
Känns redan som jag har kommit en bra bit på vägen, så nu gäller det bara att ta tag i allt, rensa allt och alla som inte gör mig glad och behålla det/dem som ger mig lycka i livet.

Sista dagen på lovet så vi passade på att gå på bio.

N och T orkade se hela filmen vilket tyder på bra betyg :)
En film med mycket färg och fart som passar de flesta barn och deras föräldrar.
Den handlade om en snigel som följde sina drömmar och vägrade ge upp även fast ingen trodde på honom.

Med mottot; ingen dröm är för stor och ingen drömmare för liten. Ger jag filmen ett högt betyg och jag är nästan säker på att det inte var sista gången vi såg denna film.

Satt på McDonalds med N och T då T plötsligt behövde gå och kissa. N tyckte att hon var stor nog att sitta kvar själv och ville absolut inte följa med på toa. Med rädsla för kiss i hela byxorna fick N sitta kvar själv vid bordet under den minuten T kissade.
Och nu, trots att allt gick jättebra och N satt snällt och väntade på sin plats så kan jag inte sluta tänka, tänk om nått hade hänt, tänk om hon gått osv. Jag litar ju på henne och så, men tanken finns ju ändå där. Kommer denna känslan någonsin gå över eller är man som förälder alltid orolig så fort barnen inte är hos en för sekunden?
N fick iallafall höra flertalet gånger att i fortsättningen får du följa med.. Tillslut svarade hon med att då får du bära mig till toan ;)

Efter att ha vunnit på bingolotto två gånger i rad utan att ha spelat sitter jag nu redo med lotten och telefonen i högsta hugg.

N tycke inte att jag skulle spela, utan stå över så jag vinner igen. Men ja tror ja fixar de här ändå ;)
Har ni vunnit nått kul på bingolotto nån gång?