I drygt en vecka har jag haft ont i kroppen, jag har inte kunnat ligga på sidan och sova och haft ont när jag andades.
Så efter leklandet i söndags kom mamma och hämtade mig så åkte vi till gripen och sen till sjukhuset. Ingen höjdare att sitta på akuten flera timmar när man ändå är rätt säker på att få åka hem, men vi bet ihop och två lungröntgar senare berättade dom att jag fått en propp i lungan.
Sen blev jag inlagd och idag har jag fått komma hem från sjukhuset igen, det känns både bra och skrämmande. Nu är man ju inte övervakad dygnet runt längre så nu blir man orolig att nått ska bli fel eller att proppen ska växa utan att jag märker de.
Så nu ska jag äta blodförtunnande i sex månader och får gå runt med ett så här fint halsband hela dagarna.

Jag tror inte riktigt jag har hunnit med att fatta vad som har hänt än, men de kanske jag inte kommer göra heller.
Det finns även nått bra i all oturen, min semester startar redan nu. För sjukskrivning måste ju också räknas till semester eller hur? Så nu är jag ledig fram till mitten av augusti.
Hoppas bara på att solen kommer fram och att proppen försvinner snabbt så jag hinner njuta av ledigheten också!