Theo har haft lite ont i magen till och från under en period, idag tror jag att jag fick reda på varför. När vi lagt oss för att sova börjar han prata om flytten och att Andreas säger att vi inte ska flytta nått mer sen när vi flyttat in i huset. Jag sa att jag hoppas de blir så, men de gjorde inte Theo, för han vill ju flytta hem igen sen. För det är ju det här som är hemma, det enda hemmet han kommer ihåg och här han vill bo. Så där låg vi och kramades och pratade och jag försökte förklara att vi ska göra allt vi kan för att det nya huset ska kännas som hemma. Att vi skulle göra ordning hans rum så de va fint redan innan vi flyttade in. När vi pratade om hur han ville ha de ville han ha de precis som här först, sen kom han på att han bara ville ha hyllor och trettio leksaker, resten skulle vi slänga. Tycker så synd om honom och vad gör man om han har rätt, om huset aldrig blir hemma? Det här huset har ju alltid vart hemma för mig också och jag kan inte minnas att jag känt att jag var hemma dom få åren jag inte bodde här. Nu är det bara att hoppas och tro att det blir bra när vi väl har kommit dit, huvudsaken är ju ändå är vi får va tillsammans.