Sista dagen på lovet så vi passade på att gå på bio.

N och T orkade se hela filmen vilket tyder på bra betyg :)
En film med mycket färg och fart som passar de flesta barn och deras föräldrar.
Den handlade om en snigel som följde sina drömmar och vägrade ge upp även fast ingen trodde på honom.

Med mottot; ingen dröm är för stor och ingen drömmare för liten. Ger jag filmen ett högt betyg och jag är nästan säker på att det inte var sista gången vi såg denna film.

Satt på McDonalds med N och T då T plötsligt behövde gå och kissa. N tyckte att hon var stor nog att sitta kvar själv och ville absolut inte följa med på toa. Med rädsla för kiss i hela byxorna fick N sitta kvar själv vid bordet under den minuten T kissade.
Och nu, trots att allt gick jättebra och N satt snällt och väntade på sin plats så kan jag inte sluta tänka, tänk om nått hade hänt, tänk om hon gått osv. Jag litar ju på henne och så, men tanken finns ju ändå där. Kommer denna känslan någonsin gå över eller är man som förälder alltid orolig så fort barnen inte är hos en för sekunden?
N fick iallafall höra flertalet gånger att i fortsättningen får du följa med.. Tillslut svarade hon med att då får du bära mig till toan ;)