Jag tror att min lille kille har kommit in i trotsåldern. Han panikskriker och slänger sig på golvet. Själv står jag bredvid som ett fån, försöker prata med han eller lyfta upp honom, men ingenting funkar när han blir så. Som tur va går det över efter en stund.

Jag antar att han blir så för att vi inte förstår vad han vill och tycker så synd om honom. Klart det måste vara frustrerande när man inte kan göra sig förstådd.

Nån som har något tips vad man kan göra för att lindra trotsperioderna?